Klubbprofilen om den pågående debatten och klubbklimatet – "I somras blev jag för första gången pistolhotad på jobbet"

Freddie Jidlow är klubbprofilen som arbetat på ställen som Spy Bar, Berns, Hornhuset och F12. Nu väljer han att tala ut om klubbklimatet i allmänhet men även om den pågående klubbdebatten som blossat upp efter det att Södra Teatern valt att stänga ner ett antal klubbar.

Nedan återfinns Freddie Jidlows oredigerade debattinlägg i sin helhet.

Jag har jobbat i restaurangbranschen i snart 20 år, och det jag skriver nu är en totalt opolitisk slutsats utav mina egna observationer och erfarenheter, kopplade till hundratals timmar varje månad, iklädd nästan samtliga yrkesroller som ryms inom denna ofta helt fantastiska och ibland hemska bransch, en bransch som jag lärt mig att älska men även aktivt valt att ta ett steg bort från. 

Mycket vatten har runnit under broarna genom åren och historierna och upplevelserna är oändliga, mestadels positiva men ibland även negativa. I somras blev jag för första gången pistolhotad på jobbet. Frågar mig ibland än idag om jag gjorde rätt både innan och efter den händelsen.

Jag talar för mig själv och för inte talan vare sig för någon annan person eller nattklubb, jag vill visa på en vinkel och jag vill ge ett perspektiv i debatten.

Utöver att bara arbeta på och organisera fester under alla dessa år, inom många olika segment och genrer, har jag även i tid och otid själv sprungit på många andras mycket lyckade och ibland mindre lyckade tillställningar, både vad myndigheterna skulle kategorisera som legala och ”illegala” tillställningar.

Jag har i mitt arbete försökt använda mig av och har till viss mån även inspirerats av de gångerna jag besökt dessa fester men har under åren lärt mig att jag som deltagare och observatör av andras tillställningar får en extremt snäv och ensidig bild utav hela sammanhanget och därför har svårt att tillgodoräkna mig någon direkt användbar information annat än just om det var roligt/kul/spännande/skitigt/bra musik/snyggt osv osv i min absoluta närhet.

En klubb som tex Södra Teatern (har aldrig varken jobbat eller haft klubb där men nämner dem med anledning av att dem är under diskussion just nu) Berns, F12 mfl, alltså venues som har ett hårt tryck med ett högt antal besökande gäster, många anställda och därmed också otroligt många olika variabler som kan fela och där ansvaret blir extra stort för att hela den stora gruppen av människor, vissa mer eller mindre påverkade, ska må bra och ha kul men även få ha en dräglig arbetsmiljö.

Förutsättningen för att ens få möjlighet att öppna upp dörrarna och engagera alla dessa människor på alla de möjliga och omöjliga befattningarna, vare sig de är festdeltagare eller organisatörer, grundar sig i att stället uppfyller en uppsjö av krav, krav som, samhället, folkvalda politiker och diverse myndigheter, med vad jag skulle våga påstå, Polisen i spetsen med hö-grepen högt buren allra längst ute på frontlinjen, har bestämt.

Polisen, som bekant känner sig extremt eftersatta pga. bristande resurser har ett system där du som arrangör av offentlig tillställning, löpande och hela tiden måste anmäla dessa så att Polisen vet ”vad som händer på stan” och kan administrera sin schemaläggning och sedan allokera personalen efter där de för dagen behövs, samma gäller för fotbollsmatcher, konserter osv, dag ut och vecka in.

Har man varit inblandad i ledningsarbetet i verksamheter som arbetar med inkomster och utgifter är man väl bekant med budgetarbete, man gör en prognos, eller en kalkyl där man visar på vad man tänker uträtta utefter satta mål och vad man då kommer att behöva i anslag för att klara av det, detta gör man i förväg, alltså tex 2015 ber man om anslag för 2016.

Låt säga då att polisen budgeterar för de tillstånd de redan har utfärdade, plus vad jag skulle tro en viss tillväxt för nästkommande år, och självfallet precis som alla andra företagsledare så tar regeringen(eller vem fan som nu gör det) det vad dem bett om och ger tillbaka en något reviderad peng som de då sedan pytsar ut för att bland mycket annat betala allehanda konstaplars löner i hela länet, även poliser måste ju få betalt för sitt arbete så dem kan betala sin hyra, äta glass och gå på badhuset, såklart. När det då blir ökade problem i länet, problem med droghandel, gängkriminalitet, skottlossningar, våldtäkter, våldsbrott i stort (håller mig till en nischad typ av brott här jag vet men det är för att dessa är relevanta i krogmiljö och ligger till grund för åtgärder och anslag) och det även då poppar upp stora och på kort tid väldigt välbesökta klubbar i stan, ja då blir det svårt för polisen att få ihop den budgeten, pengarna räcker inte till att betala alla löner för extra övertid helt enkelt.

Lösning? Eliminera problemen som man kan styra över, åtgärd; försök stäng befintliga klubbar och gör allt för att inte utfärda fler tillstånd. Punktmarkera venues med högt nyhetsvärde ”BERNS HAR FÖRLORAT SERVERINGSTILLSTÅNDET PGA BRISTANDE KONTROLL TROTS UPPREPADE VARNINGAR FRÅN MYNDIGHETER” Blir bra snack i branschen efter ett sånt löp i Aftonbladet och folk skräms att utmana normer och pusha gränser. Anledningar till enligt polisen bristande kontroll kan vara precis lika många som antalet sandkorn i Sahara, men en sak kan jag med min erfarenhet garantera, det är att gängkriminalitet, narkotikabrott och upprepade våldsbrott av olika karaktär snyggt ihop-paketerad inte behöver fortlöpa speciellt länge på stället för att det snabbt är slutspelat.

Jag har jobbat på en klubb med elektroniskt fokus, där fick vi lära oss att arbeta med att polisen kl. 22 byggde upp en sambandscentral i ett anslutande rum varje kväll under några veckor, 12 poliser patrullerade klubben. 

Jag har jobbat på ett ställe med urbant och elektroniskt fokus där vi fick hjälp av polishelikopter att fånga de 10–15 personer som stormat vår entré med entrérepen efter nekat inträde.

Som klubbchef har man världens bästa jobb, man får måla med stora penseln, en vision blir snabbt en verklighet och du sammanför ofta tusentals människor som får ha skitkul ihop, människor blir kära och liv blir till, du hänger med dina vänner på arbetstid, träffar superkreativa och AP häftiga personer, du får lyssna på musiken du älskar och ibland även dricka en drink! 

Ofta äger klubbchefen inte stället själv så han sitter och jobbar med ägare på en stol, klubbar och promotors på en stol, personalen på en stol och gästerna på en stol. Myndigheterna sitter inte på en stol, dem smyger mellan stolarna och tar den stolen dem vill, när dem vill.

Jobbar du på ett ställe i kategorin klubbar som nämndes innan så finns det ytterligare en stol och det är samhällets stol, du har som klubbchef för ett av dessa ställen ett extremt stort ansvar gentemot samhället. Du blir vare sig du vill eller inte tilldelad en röst, blir en form av förebild, eller kanske mer en spegel, alternativt barometer där du offentligt kan komma att behöva ta ansvar för och agera i frågor som hela samhället kämpar med, frågor som rör jämställdhet, narkotikapolitik, invandringspolitik, HBTQ-frågor m.fl. m.fl.

Som sagt världens bästa jobb!

Såklart finns det olika uppställningar men jag skulle tro att detta är en tämligen vanligen variant:

Ägaren anlitar och avlönar en klubbchef som utöver kunskaperna inom fest som fenomen även rör sig i kretsar som ägaren vill förknippa sin verksamhet med. I sin tur anlitar klubbchefen klubbarrangörer och promotors för att få tillgång till ytterligare nätverk och kunna gå djupare in där hen själv inte når. klubbchefens krav på arrangören är snarlika de krav ägaren ställer på klubbchefen men med en lättare nyans, och nästan jämt så ansvarar klubbarrangören bara för innehållet enstaka kvällar och inte som klubbchefen för klubbverksamheten som helhet. Detta görs ofta för att få ut maximalt av varje öppen kväll och se till att inget lämnas åt slumpen, att upplevelsen blir perfekt och gäster och personal får en upplevelse de inte kunnat räkna med. Självklart ska det vara fullt med folk för att detta ska fungera. Ingen gillar att komma till ett halvtomt ställe. Pressen är stor.

Vad som är lätt att glömma är att det som försiggår på en nattklubb kl. 2 en lördagskväll skiljer sig väldigt lite mot alla andra festliga situationer i livet, p-fest, födelsedagsfest, bröllopsfest, efterfest osv osv, ibland är det bara så sjukt härligt och göttig stämning, alla skrattar, dansar, nån hånglar, musiken är perfekt, inte för hög och helt rätt låtar spelas! Men såklart är skillnaden att antalet människor är ofantligt mycket större, att disk och städ är organiserat och lixxom bara händer, drinkarna är goda, och framförallt, den kanske mest väsentliga skillnaden är att väldigt få av alla dessa tusentals människor som besöker nattklubben faktiskt känner varandra. Och nu ska dessa fungera ihop, med vitt skilda åsikter och bakgrunder. Det ligger såklart en hel del arbete bakom att få den orkestern att inte spela falskt.

En klubb i ovan nämna kategori har under högsäsong gissningsvis mellan 1500–4000 besökande gäster under en kväll, nånstans mellan 90-150personal som arbetar och i snitt cirka 2–3 besök av uniformerad och civil polis (polisen som alltså vill stänga ner dig) per kväll.

Som klubbchef arbetar man som del av en grupp människor som ofta infattar, driftschef, vaktchef, barchef, garderobschef och ibland även restaurangchef, man rapporterar inför och efter varje öppen kväll, man sitter i avstämningsmöte i veckorna och man utvärderar alla gruppers observationer och upplevelser, händelser och rykten osv osv löpande veckovis. En del av detta för att ens kunna ha möjlighet att upprätthålla den nivå som krävs och för att underlätta sitt arbete, men en del av det är för att det är lagstadgat och myndigheterna kräver en viss rapportering. Även för att ägare ofta inte befinner sig på plats när nattklubben är igång men vill ha full insyn i vad som händer på kvällarna och kunna följa arbetet. Det jag vill komma med här är att förklara hur minutiöst varje molekyl på stället hela tiden analyseras, alltså inte bara i ens direkta närhet och radie på några meter i berusat tillstånd i vinklade perspektiv eller ens egna isolerade uppgift.

När du då har en lyckad kväll, alla har gjort sitt och jobbat hårt, slitit som djur för att allt ska fungera, allt måste fungera, det kommer hundratals, kanske tusentals gäster, folk har kul, dansar allt är perfekt, men det har på gästlistan som arrangören lämnat in till klubben (det enda verktyg ägaren och klubbchefen egentligen har för att mäta avkastning på investerade pengar i klubben/arrangören och det kraftfullaste verktyg en vakt har att avvisa oönskade element) av oklar anledning kommit upp en, två, tre eller till och med tjugo personer som rör sig i kretsar och sysslar med den form av brottslighet som vi nämnde ovan, som polisen, alltså tillståndsutfärdande myndighet punktmarkerar i krogmiljö, dessa dyker upp vid repen och vakterna i entrén inte kan neka då detta i kriminella kretsar är att skada någons anseende, dessa människor har ju till och med blivit inbjudna/uppskrivna och det hela blir en personlig handling utförd av 1 människa mot 1 annan människa, där den ena är tungt kriminell och den andra bara försöker utför sitt arbete, pressad från både ägare och lagstiftare, och sen gå hem till familjen, laga mat och sova. Gästlistan är det viktigaste verktyget en klubbdörr har att arbeta med och när den inte tas på allvar och fel element hamnar på den så har klubbchefen ett ansvar och en skyldighet att agera på det. Har man sedan väl en gång kommit in så är det väldigt svårt att lugnt och sansat föra en dialog kring varför dessa människor nästa gång de dyker upp nu inte får komma in. Konflikt.

Ibland handlar det inte alls om politik, inte alls överhuvudtaget, ibland så handlar det om att folk ska få må bra när dem festar och arbetar. Ibland handlar det om liv och död och ibland handlar det om att få fortsätta ha möjligheten att bedriva verksamhet imorgon också.

När samma klubb har haft upprepade problem, det behöver inte vara 300personer som slåss vilt mitt framför näsan på dig, det kan vara hot mot personal, om så ”bara en” så är det totalt oacceptabelt, det kan vara män som ofredar kvinnor, om så ”bara en” så är det totalt oacceptabelt, det kan vara hatbrott, om så ”bara ett” så är det totalt oacceptabelt. 

Då blir det ett problem.

Som jag beskrev innan så är uppföljningen minutiös på ställen i storlek som tidigare nämnts, så dessa händelser tas upp och diskuteras direkt i ledningen så att man snabbt kan gå till åtgärd, och oddsen säger att du som gäst, dj eller kanske ens klubbarrangör inte har märkt ett dugg av vad som hänt då detta hände avskilt eller bara längre än 5m ifrån dig.

Får man nu, oavsett position i organisationen, sparken så anser i vilket fall jag att man i första hand ska syna sig själv och sina eventuella brister innan man använder otroligt viktiga frågor som någon form av murbräcka för personlig vinning pga. sårat ego. Men har man verkligen blivit utsatt för den strukturella rasismen, homofobi eller dylikt då jävlar ska man slå på stora trumman och be om all hjälp man kan för att synliggöra det så att det aldrig kan få hända igen! 

Vad jag inte kan förstå är att det ofta och ibland utan att göra någon vidare efterforskning eller man ens bemödat sig att ta reda på mer fakta än att läsa någons status och sedan bara sådär lite passande nonchalant tar sig rätten att kalla saker för ”Strukturell rasism”, att det handlar om att ”dem vill inte ha dit ’den typen av människor’ ” ”svepskäl för att inte outa sin rasism ” osv osv. 

Som klubbchef har man ju trots allt från början bokat just dig, väl medveten om vad du gör och står för, du har i rollen som arrangör helt enkelt inte lyckats med din uppgift, kanske bara varit lite nonchalant i ditt arbete och bjudit in vargarna till middagen, det finns inte alltid massa chanser i alla lägen när man arbetar i högt tempo med dessa volymer och med den påverkan det har.

Det är såklart inge kul alls att få sparken offentligt men gör man ett jävligt bra jobb och är lyhörd så får man heller inte bara det, kraven är höga på hela branschen och det pressas från alla håll, och ett bra jobb är inte bara 2/3 eller 1/3, tar man betalt för att utföra 3/3 då ska 3/3 fungera annars fungerar fan inte affärsöverenskommelsen och den behöver diskuteras och i värsta fall avslutas, i synnerhet om det ens eventuellt kan vara farligt för någon annan persons hälsa och liv.

1.Gästerna
2.Musiken
3.Organisation

Som ofta när enstaka förstör så blir oskyldiga drabbade. Ibland om det är allvarligt så kan det behövas större insatser för att bli av med ett problem och få bort en gruppering, man punktmarkerar och letar efter mönster, vad är det som gör att dessa killar(ofta) eller tjejer (mindre ofta) trivs just här, vilka kvällar kommer dem på osv, detta får man analysera och sedan snabbt åtgärda, man kan behöva skära med en större kniv, och då kan även hårt arbetande människor som inte har gjort något fel bli lidande, och det är förjävligt. Händer det så diskuterar man den enskilda isolerade situationen med berörd, och berörd endast. Men i stora organisationer och grupper måste ibland helheten få vara större än den enskilde för att en lösning skall kunna komma.

1 person på 4000 är inte mycket, men den personen kan förändra för alla. Som klubbarrangör är din gästlista allt, har du inte tagit den på fullt allvar i alla lägen så kan du heller inte ställa några krav på att fortfarande få vara del av organisationen. 

Något vi ofta och lätt glömmer är att det trots allt är en affärsuppgörelse vi talar om.

Detta är en vinkel på några av de utmaningar som varje dag arbetas med för att driva en stor klubb i Stockholm, och åsikterna är helt grundade på mina egna erfarenheter. 

Freddie Jidlow
Freddie Jidlow

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!