Klubbprofilernas nya storsatsning – ett kulturhus med klubbmusik, konst, kafé m.m.

Med klubbprofiler som Docklandsgrundaren Anders ”Åke” Varveus och Damien Eie i spetsen slår nu föreningen Fritt Forum upp portarna till det nya kulturhuset Galleri Koloni som huserar i Marievik – bokstavligen ett stenkast från Hornstull och Liljeholmen.

I det nya huset kommer det sjuda av aktivitet. Från utbildningar i skivspelande och musikproduktion med kända namn som Nima Khak och Jessie Granqvist till konstutställningar, gallerier, kaféverksamhet och kulturloppisar. Det kommer också finnas plats för många musikaliska upplevelser i olika former.

– Dessutom är det ett socialt projekt där vi kommer att ha workshops och aktiviteter speciellt riktade till barn och ungdomar som kommit till Sverige från krigsdrabbade områden, säger Damien Eie.

Kulturhuset huserar i en rivningsfastighet där kontraktet löper till och med september.

– Vi är tacksamma för att fastighetsägaren JM vill slå ett slag för kulturen och låta oss sjösätta den här storsatsningen. Då det handlar om en begränsad period kallar vi det för ett popup-kulturhus, men vi kommer att hinna med väldigt mycket, berättar Anders Varveus.

Lokalerna har en rå, industriell känsla med rum i olika storlekar – allt från mindre intima rum till hörsalar, dansgolvsytor och ett stort galleri. Fastigheten ligger precis vid vattnet och man förfogar dessutom över en stor utomhusyta med sjöutsikt.

Verksamheten på Galleri Koloni har precis dragit igång, så se till att gilla deras facebook-sida för löpande information om alla aktiviteter, utställningar och annat roligt.

Kolla in bilderna nedan!

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Ny bok om Stockholms klubbhistoria – ”det är lätt att förlora viktiga historier om de inte skrivs ner"

PhotoGrid_1456245711493

Nu på fredag, den 26 februari, släpps den nya boken ”DJ-liv – Historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm” som ges ut på Gidlunds Förlag. Bakom boken står Anna Gavanas och Anna Öström som båda har en gedigen erfarenhet av klubbscenen. Fredagen innehåller även en releasefest på Kägelbanan med både panelsamtal och klubbkväll.

Jag tog ett snack med Anna och Anna om boken, deras egen bakgrund, klubbhistoriens höjdpunkter samt deras tankar om framtiden för huvudstadens klubbscen.

Berätta lite om boken, och vad den handlar om.
Det är en bok full av olika berättelser om dj-kulturen som har vuxit fram i Stockholm sedan i slutet av 60-talet. Vi har pratat med dj’s, dansare, arrangörer och skivbutiksägare som från sina perspektiv berättar vad de tycker har haft betydelse för såväl dem själva som för Stockholms klubbkultur. Det är röster från 1970-talets discovåg, 1980-talets Synt/New Wave-era, 1990-talets raveolution och 2000-talets techno- och housekultur.

Boken speglar hur det är att vara dj och på andra sätt engagerad i klubbscenen. Varje årtionde förtjänar egentligen sin egen bok, men vi tycker att det har varit otroligt spännande att mejsla fram dj-kulturens historia med ett bredare grepp – vi har dessutom lärt oss om spännande mönster och samband i utvecklingar kring musik, teknik och olika typer av klubbar. Det är viktigt med en historia för att förstå var vi befinner oss idag. Minnet inom klubbscenen är kort och vi har kommit till en punkt nu när det är lätt att förlora viktiga historier som enbart existerat muntligt och inte skrivits ner. Där vi står idag har inte bara skett av sig självt, och vi ser heller ingen automatisk utveckling mot några slags ”framsteg”.

Hur kom ni på idén att skriva DJ-liv?
Haha, vi målade in oss i ett hörn… Vi blev intervjuade av journalisten Linnea Carlén för en artikel i Popmani vintern 2014. Under intervjun pratade vi bland annat om ett upprop i Aftonbladet några veckor innan där 157 kvinnliga musiker skrev om vikten av att inte glömma dem i historieskrivningen. Vi antydde väl att vi borde ta saken i egna händer och skriva en bok om vårt fält (dj-kultur) där vi inte utesluter kvinnorna. Någon vecka senare publicerades artikeln så det var ju bara att sätta igång att skriva boken, haha.

Hur ser er egen bakgrund inom klubbscenen ut?
I slutet av 80-talet dansade vi på olika acid house klubbar i framförallt Amsterdam och London, men senare även på klubbar i Stockholm och Göteborg. Innan hade vi gått igenom alla möjliga musikstilar, men elektronisk dansmusik fångade oss tidigt. Så småningom skaffade vi dj-utrustning och i slutet av 90-talet blev vi resident på Stockholms förmodligen minsta och mest nichade klubb, läderflatklubben Lash, som låg i SLM´s (Stockholm Leather Men) lokaler på Wollmar Yxkullsgatan.

Genom åren har vi varit involverade i klubbkultur på olika sätt – tillsammans och var för sig. Anna Öström startade och drev t ex. Svaj kafé tillsammans med Ola Jönsson och Andreas Hellström på Bjurholmsgatan 2002-2006. Det var ett ställe dagtid för klubbscenen där man kunde lyssna på en dj till kaffet. Gemensamt startade vi och drev nätverket Sister Sthlm (2003-2008) och under några år spelade vi också mycket klubbar och festivaler med technokvartetten Ana International Penetrator tillsammans med Anna Adeniji och Sol Andersson. Vi har också drivit gjort enstaka events och drivit klubbar: Vajb, Svaj klubb, Svaj BAR, Birdhouse och Kvinnosaksklubben.

Idag är vi båda fortfarade aktiva som dj, men vi spelar inte lika ofta som tidigare. Det är mest Anna Gavanas som dj:ar eller kör live-set. Hon producerar egen musik och driver skivbolaget Meerkat Recordings som hon har tillsammans med Peter Eriksson/ Aimnbreak.

Förutom att dj:a tillsammans gillar vi båda att skriva så innan den här boken har vi skrivit artiklar om dj-kultur i olika sammanhang. Anna Gavanas är också medredaktör och författare till böckerna DJ Culture in the Mix (2013) och Rundgång (2011).

Ni har gjort mängder av intervjuer under arbetet med boken. Någon särskild person som var extra rolig eller intressant att prata med?
Jättesvårt, alla intervjuer har varit otroligt intressanta att göra. De som vi har pratat med har olika erfarenheter och olika perspektiv: allt mellan Sydney Onayemi som drev och spelade på sina legendariska diskotek (Big Brother, 1984 och Confetti) under 70- och 80-talen – till Asynja Gray som drivit och spelat på queerpunk-klubben Slick, som hon startade 2002 tillsammans med Daniel Bergkqvist (och som för övrigt sam-arrangerar releasefesten den 26:e). Vi har träffat hjältar och filurer som Disconesco, Jean-Louis Huhtha, Kornel Kovacs, DJ Pamela och Mika Snickars. De har olika tankar om varför de håller på med det som de gör. Det är därför svårt att säga en person, men mest spännande för oss har nog varit att få ta del av berättelser innan vi själva var med – alltså det som hände från slutet av 60-talet fram till slutet av 80-talet. Där har vi lärt oss massor!

Finns det någon speciell del av historien, eller någon anekdot, som ni tycker förtjänar att lyftas fram?
Ja, haha, boken myllrar av skumma och kluriga berättelser. Som till exempel när Danijel Alpha spelade på en ravefest i början av 90-talet och han plötsligt ser en kamouflageklädd snubbe med huva som glider fram ur skuggorna och rusar fram till aggregatet. Musiken tystnar, snubben springer snabbt därifrån. Han hade klippt av sladden till aggregatet med en tång. Värsta kommando-attacken var det!

Eller när Per QX spelade på sin klubb Gutterslutt i London då en full transvestit med jättelika vingar kravlar upp på scenen bredvid dj-båset och slår ut en öl med vingarna över mixern. Lokalen blev helt mörk och musiken tystnar.  Per QX visste inte vad han skulle göra men han hade en megafon som han räcker över till henne. För att lätta upp stämningen börjar hon sjunga i den samtidigt som chefen kommer in och undrar vad det är som händer. På något sätt lyckades de skaka ölen ur mixern och efter ett tag kom allt igång igen.

Det som också kan vara värt att lyfta är att oavsett var man kommer ifrån så har vi som varit engagerade i dj-kulturens framväxt en gemensam historia trots våra olika erfarenheter. Det finns många stridigheter som har utkämpats genom dj-historien: på 70-talet uppfattades till exempel discon som ett hot av myndigheter och media. Under 90-talet var det rave som istället blev ett hot. Detta skapade en stark gemenskap inom scenen, men kanske inte för alla. Exempelvis berättar Ashman och Micke Goulos i boken om hur reggae-scenen idag motarbetas av polisen, utan att det skrivs upprörda inlägg om det i media. Och då är frågan: vem avgör vem som är viktig för dj-kulturen och vem som räknas? Det är också intressant att lyfta vilken betydelse till exempel fritidsgårdarna i Stockholms förorter har haft för dagens dj-scen! Och vilken betydelse närradion och skivaffärerna har och har haft. Vi spårar dessutom queerscenens inflytande på dj-kulturen i Stockholm.

Boken speglar att det är många som på olika sätt har kämpat för att skapa det vi ser idag – inte bara de ”stora namn” vi brukar läsa om i dj-sammanhang.

Vad har ni för tankar gällande framtiden för klubbkulturen i Stockholm? Finns det någon lärdom att dra av historien?
Det är många som vi har pratat med som med en tår i ögat minns diskoteken under 70-talet eller klubbarna i början av 90-talet där besökarna bestod av en härlig mix av generationer, stilar, sexualiteter och bakgrunder och som dansade nätterna igenom tillsammans. Dj:n kan skapa minnesvärda upplevelser på dansgolvet, men det krävs också att arrangörerna anstränger sig så att alla känner sig välkomna om man vill åstadkomma en klubb som folk minns. Dj Momenth H beskriver till exempel en kväll på Kafé 44 under 90-talet såhär:

”Lokalen fullkomligt skakade av musiken och publiken var en skön blandning av nakna hippies, Hells Angels-knuttar, ravers, punkare, queers, läderbögar, transor, skins och mer vanliga klubb-kids.”  

Eller som Elin Alvemark säger:

Väldigt få dj’s har förmågan att förlänga sitt musikintresse till en rörelse. Väldigt få klubbarrangörer klarar av att spegla sin tid. De som lyckas tar allt framåt och sätter en ny agenda.

På fredag är det dags för releasefest! Vad kan besökarna förvänta sig?
En historisk fest i flera bemärkelser! Vi börjar redan klockan 16 och håller på till 02 på Kägelbanan.  Det blir massor av musik, många dj’s vi skriver om i boken spelar – och vi har en utställningar med bilder och flyers från historiska klubbar och raves. Vi har en paneldiskussion 17-18 då dj’s och arrangörer från olika generationer och genrer diskuterar dj-historien utifrån boken och sina egna erfarenheter. Där medverkar Nathan Hamelberg, Ingmari Pagenkemper, Monica Bergmark, Hasse Huss, Danijel Alpha, Jin Mustafa och Johnny Boy Johansson med moderator Pia Laskar. Efter klockan 21 blir det en gemensam klubbkväll med queerpunkklubben Slick som brukar ha helt galna fester.

Vi har också en tanke bakom musiken och de dj’s som vi har valt: det blir en historisk resa som guidas av dj’s som spelar soul, dub, elektronisk musik från olika delar av världen, svensk disco, reggae, house, garage, techno, electro och så vidare… alltså allt möjligt av legendariska dj’s som Hasse Huss, Svenska Disco Kyrkan (Mika Snickars & Daniel Savio), Ashman, Gena, Danijel Alpha, DJ Pamela och Funky Tuna.

Vi firar ju en kollektiv historieskrivning och en sådan fest är en kollektiv mission för och av fotfolket, hjältarna och stjärnorna i Stockholms dj-kultur. Alla är välkomna!!!

Läs mer om boken på djhistorien.com.

Medborgarens raseri mot Docklands

Jag begärde nyligen ut handlingar från Nacka Kommun gällande förra sommarens tilltänkta Dans Dakar- och Docklandsarrangemang på Kvarnholmen (som senare tyvärr ställdes in). Bland dessa handlingar fanns detta mejl från en upprörd Kvarholmenbo som absolut inte uppskattar Docklands. Mejlet är riktat till kommunstyrelsens ordförande Mats Gerdau samt Nicklas Backfjärd, vd på Kvarnholmen Utveckling AB.

Tragikomisk läsning, och precis den sortens förlegade åsikter, tankar och moralpanik som vi inom klubbscenen ständigt kämpar mot.

dock

Nomineringsregn över Stockholmsproducenter

Just nu är det galatider, och inom den närmsta månaden går P3 Guld, Manifestgalan och Grammisgalan av stapeln. Jag tänkte vi skulle kika lite på hur det ser ut för klubbmusikens galarepresentation i allmänhet, och den Stockholmsbaserade dansmusiken i synnerhet.

Samtliga tre galor har egna kategorier för dansmusiken. P3 Guld och Manifestgalan kallar kategorin för ”Dans” medan Grammisgalan väljer bemämningen ”Elektro/Dans”. Utöver detta återfinns även klubbmusiken i andra kategorier.

Låt oss kika på en gala i taget.

P3 Guld
I kategorin ”Dans” är det hundra procent Stockholmsfokus med Axwell & Ingrosso, Galantis, Korridor, The Persuader och Robyn & La Bagatelle Magique. I övriga kategorier hittar vi Avicii som är nominerad för årets artist och Axwell & Ingrosso samt Galantis som är nominerade för årets grupp. Bland nomineringarna för årets låt finns ”Sun is shining” av Axwell & Ingrosso samt ”Waiting for love” av Avicii.

Manifestgalan
Dans-kategorin har representation från huvudstaden i form av Mr Tophat & Art Alfie. Övriga nominerade är Joel Alter, Ishi Vu och Inom. Manifestgalan har inte så många genreövergripande kategorier men det kan vara kul att nämna priset för ”Årets klubb” där Soul Train på Café Opera är nominerade tillsammans med Club Prime i Vimmerby, nattklubben på Munkkällaren i Visby och Verket Nattklubb/Nöjesfabriken i Karlstad.

Grammisgalan
Precis som på P3 Guld är det här total Stockholmsrepresentation i kategorin ”Elektro/Dans”. Nominerade är Avicii, Axwell & Ingrosso, Galantis, HNNY och Nina K. Avicii och Axwell & Ingrosso är dessutom nominerade i kategorin ”Årets låt” där vi även finner Icona Pop och Otto Knows.

Man kan alltså lugnt konstatera att huvudstaden dominerar nomineringslistorna och presterar starkt både gällande gräsrotsscenen och den mer kommersiellt gångbara musiken.

PhotoGrid_1452598375696

Ökad riksdagskritik mot danstillståndet

Danstillståndet är en ständigt aktuell och debatterad fråga. Den anses av många (inklusive undertecknad) vara en byråkratisk kvarleva som dämpar kreativitet och glädje genom att hindra människor från att göra något som nästan kan beskrivas som ett mänskligt behov – nämligen dansa.

Frågan om ett avskaffande har årligen diskuterats av riksdagen och dess ledamöter, men hittills har resultatet alltid varit negativt. Nu har jag kikat lite närmare på hur trenderna och åsikterna ser ut bland ledamöterna baserat på de motioner som har skrivits och lämnats in under årets motionsrunda.

Så här ser trenden ut gällande antalet skrivna motioner som vill avskaffa danstillståndet:

graf

 

Man kan alltså konstatera en kraftig ökning i årets runda. De 14 motionerna är skrivna av representanter från Liberalerna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vilket ger en positiv bredd. Det är alltså endast Socialdemokraterna som står utanför.

Motionerna kommer att behandlas under våren 2016. I ett första steg kommer Justitieutskottet att ta ställning i frågan för att därefter komma med ett förslag till hur riksdagen ska rösta i ärendet. De senaste åren har utskottets rekommendation varit att ”kravet på tillstånd till danstillställningar bör vara kvar” (här kan du läsa det senaste utlåtandet).

Det är inte troligt att danstillståndet tas bort i vår, men jag gillar den positiva trenden samt den politiska och ideologiska bredden bland motionernas avsändare.

Förhoppningsvis kan vi snart bli av med denna underligt motiverade lag. Keep dancing!

Obs! Min research är baserad på sökningar i risksdagens motionsdatabas och jag kan ha missat någon enstaka motion beroende på hur dessa har formulerats.

Han donerar tusentals klubbflyers till Kungliga biblioteket

Den 10 december donerar den före detta festarrangören Jonas Olsson sin flyersamling till Kungliga biblioteket. Detta uppmärksammas med en dag av presentationer och paneler som diskuterar klubbscenens musik, mode och uttryckssätt samt en efterföljande fest. Den flyersamling som doneras består av tusentals flyers från Stockholms klubb- och festscen under 80-, 90- och 00-talen.

– Jag började aldrig samla flyers, jag sparade några i taget som jag då och då bar upp på vinden och lade i en resväska. Några år senare hade det växt till tre stora resväskor som följt med i flyttar, på vindar och i källare. Att nu Kungliga biblioteket vill ta emot materialet ser jag som en stor bekräftelse på att fler än jag ser flyerns betydelse för samhällsutvecklingen under 80- och 90-talet och jag är otroligt glad för framtida generationers skull att materialet nu görs tillgängligt för framtida forskning, säger Jonas Olsson.

Kommer samlingen att finnas tillgänglig för allmän beskådan?
– Stora delar av samlingen kommer att scannas, digitaliseras och görs därigenom tillgänglig, berättar Jonas.

Dagen börjar i Kungliga bibliotekets hörsal och fortsätter med mingel och klubb på Beckmans Designhögskola som kvällen till ära förvandlats till klubb med Mad Mats bakom skivspelarna. Från 20.00 är det efterfest på Taverna Brillo.

En kompakt dag och kväll med andra ord. Men kul att flyers får lite uppmärksamhet!

Läs mer och anmäl dig till dagen/kvällen här.

Jonas Olsson och några exempel ur hans flyersamling
Jonas Olsson och några exempel ur hans flyersamling

Ny fotoutställning hedrar rejvtemplet

För drygt ett år sedan begav sig fotografen (och den gamle klubbräven, producenten och discjockeyn) Marcus Stork till Finnboda utanför Stockholm för att leta efter rester av det legendariska rejvtemplet Docklands som låg där mellan 1995-2002. Målet var att göra en fotoserie om den klassiska klubben som bröt ny mark på den svenska klubbscenen och orsakade mängder av skriverier och allmän moralpanik.

Marcus var själv en flitig Docklandsbesökare.

– Jag minns att jag nästan tappade hakan när jag kom in på dansgolvet för första gången. Vilket ställe, vilken lokal, vilket jävla drag! Det fanns en spänning och glädje som är svår att beskriva, det var här det hände och jag var med. Intresset för kulturen och musiken växte och jag började spela skivor. Det var såklart en stor ära när jag själv fick chansen att ställa mig i Docklands dj-bås några år senare, berättar Marcus.

Efter en tids sökande på platsen hittade Marcus en del av järngolvet som hade bevarats trots att den ursprungliga industrimiljön nästan helt är borta och ersatt av nybyggda flerbostadshus. Sakta men säkert hade det rostiga dansgolvet tagits över av växtlighet.

– Jag fastnade för de små växterna i järngolvets hål. Dansgolvet var klubbens hjärta, det var där magin skapades. Docklands finns inte kvar men själen lever vidare – genom minnen och historier och med växterna som på nytt gett liv till det gamla dansgolvet, säger han.

Marcus bilder visades under helgens Docklandsfestival som gick under parollen #RättAttDansa. Bilderna kommer även att visas på kommande Docklandsarrangemang – till exempel på Docklands minifestival den 29-30 januari 2016. För den som är intresserad av att hänga upp en hyllning till Docklands på sin egen vägg finns det möjlighet att köpa både canvastavlor och fotoutskrifter från Marcus via denna sida.

PhotoGrid_1448351507801

 

Axwell öppnar för Swedish House Mafia-comeback

2013 beslutade sig Stockholmstrion Axwell, Sebastian Ingrosso och Steve Angello för att lägga ner sitt succéprojekt Swedish House Mafia för att istället fokusera på annat. Sedan dess har alla inblandade varit skeptiska till en eventuell comeback.

Men nyligen gjorde Axwell en intervju på brittiska BBC Radio 1 där han berättade följande:

”We think about it every now and then, you know what we left, what we did, what we accomplished and everything, and how it would be to do something together again. But I think, the only thing is that time will tell pretty much. We have been blessed to be riding this wave, and just ahead of the wave for some time now, so you know we are able to do exactly what we want, which is a blessing. You know this song that we just played, it was just like no thoughts, no need, no nothing, just music. Who knows what happens in the future, we might get a sudden urge for Swedish House Mafia again…”

Mig veterligen så har ingen i trion tidigare yttrat så positiva ord gällande en comeback. Men som Axwell säger, time will tell.

shmcover

Källa: YourEDM