Göteborgsprofilen som vill göra avtryck i klubbstockholm

Joel Ighe (Foto: Dino Soldin)
Joel Ighe (Foto: Dino Soldin)

På fredag är det stor premiär för huvudstadens nya klubbkvarter Nobelberget i Sickla. Jag har tidigare skrivit en hel del om projektet som helhet, så denna gång tänkte jag lägga fokus på en av de drivande krafterna bakom satsningen – nämligen Joel Ighe som efter fem år på Göteborgsklubben Yaki-Da är redo att göra avtryck i klubbstockholm. Jag tog ett snack med Joel om hans bakgrund, tankarna med Nobelberget och skillnaden mellan att verka i Göteborg och Stockholm.

Berätta lite om din bakgrund i Göteborg. Hur kom du i kontakt med klubbscenen?
– Känns så klyschigt men jag och mina bästisar Aron & Natacha gjorde ”hiphop-jams” på vår fritidsgård i Majorna. Det var kul tyckte jag. Sedan så brukade jag ha väldigt roliga och välbesökta hemmafester i min mammas lägenhet i högstadiet och gymnasiet. Det är typ samma sak som det jag gör nu, fast att jag kan leva på det.

Och sedan landade du på Yaki-Da. Berätta om ditt jobb där, och hur du upplevde den tiden?
– Jag var en glad 20-åring som lurade Yaki-Da’s uppfinnare, Sebastian Kapocs, att jag var grym på att skumma Cappuccino. Så jag fick jobba i kaffebaren på premiären. Där råkade jag bjuda någon form av myndighetsperson på sprit och hela stället riskerade att stängas redan efter första natten. Sedan så lyckades jag vända den turen och blev till slut titulerad nattklubbschef. Yaki-Da var mitt liv i fem år och det är kul att få åka hem till Göteborg en gång i månaden och köra Akonklubben!

Nu kommer du alltså till Stockholm och Nobelberget. Hur blev det så – och hur känns det?
– Jag fick ett jobberbjudande klockan 07.30 på morgonen efter Gagnef-festivalen. På ett rejv. Och det lät helt enkelt lite för kul för att inte tacka ja! Sen så hörde jag att min kompis Johanna Beckman skulle bli min boss, och då blev jag jätteglad och ännu mer peppad!

Hur ser du på skillnaderna mellan klubbscenen i Göteborg och Stockholm?
– Det bor ju så mycket fler människor i Stockholm. Då kan man göra större saker.

Hur ser dina tankar ut gällande Nobelberget? Vad vill du göra med stället?
– Jag vill bara att det ska öppna nu, idag! Vi har så sjukt många roliga människor inblandade så det som känns mest spännande är nästan vad alla dom kommer göra med stället! Massa feta konstnärer, grymma klubbar, till exempel Venus (George Chamouns separatistiska HBTQ-klubb i källaren), Namaste Bitch Party, Halloomi och Klubb Rekyl. Och massa massa annat kul!

Den 13 november är det premiär. Vad kan besökarna förvänta sig av kvällen?
– GOAT, Mapei, Matriarkatet, Michel Dida och DJ Paypal! En fet klubbupplevelse och fyra riktigt grymma konserter!

Som göteborgare i huvudstaden. Har du gjort några intressanta reflektioner på hur städerna och dess invånare skiljer sig åt?
– Jag älskar både Göteborg och Stockholm. En soft grej med Göteborg är att man inte i lika hög utsträckning behöver höra om folks lån på lägenheter. Lite tjatigt att få frågan ”var bor du nu då?” innan typ, ”hur mår du?”.

Några avslutande ord inför premiären på fredag?
– Ja. Hoppas att vi ses typ varje fredag och lördag hela vintern!

Årets händelse inom Synth, EBM, Body och Electropunk

Nu på lördag, den 24 oktober, öppnar anrika Nalen upp sina portar för Bodyfest 2015 – landets ledande synthfestival med inriktning på EBM, Body och Electropunk. Bland gästande akter återfinns norska Apoptygma Berzerk som gör sin första spelning i den svenska huvudstaden på över tio år, samt Portion Control från Storbritannien och NZ från Österrike. Från Sverige kommer Karin Park, Sturm Café och The Operating Tracks.

Thobias Wollhed är medarrangör, och jag passade på att byta några ord med honom om lördagens festligheter, men även om den svenska synth/ebm-scenen i allmänhet.

Vill du börja med att beskriva festivalen Bodyfest? Vad handlar det om?
Bodyfest började som en stor hyllning till EBM-scenen. Vi försöker alltid ha en jämn fördelning av äldre etablerade band och nya akter. Lite som ett Sweden Rock för den hårda synthen, om än i mycket mindre skala.

Vad kan besökarna förvänta sig av festival nummer sex i ordningen?
Förutom bra livespelningar blir det dansgolv med grymma dj’s och en stor återträff för likasinnade inom scenen. Folk som kommer till Bodyfest ska känna igen sig i en fantastiskt trevlig och gemytlig atmosfär.

Några band du personligen ser fram emot lite extra?
Vi bokar ju bara band vi själva vill se så det är en ganska svår fråga. Det var länge sedan jag såg vår headline Apoptygma Berzerk så det kommer bli väldigt kul. Karin Park är ju en väldigt udda akt på Bodyfest då det är mer elektropop än EBM men hon brukar alltid leverera live. NZ från Österrike är det enda bandet jag inte sett tidigare. Jag skulle lätt kunna räkna upp alla band.

Hur ser du på det svenska ebm/synth-klimatet gällande fester och klubbar?
Jag skulle säga att synth/EBM-scenen mår relativt bra. Inte bättre än tidigare år men heller inte sämre. Det är mindre klubbar nästan varje helg enbart i Stockholm. Med en ganska smal genre blir det också vanligt att folk åker landet runt när det händer något av intresse och du är bekant med väldigt många vart du än åker.

…och gällande band, akter och musiken i allmänhet?
EBM är en väldigt retroaktiv genre på både gott och ont. Det är klart att det är lite speciellt att de största banden är och alltid har varit samma band som började på 80-talet. Det är säkert även lite jobbigt för nya band att alltid bli jämförda med de gamla hjältarna men musiken är ju vad den är och det är inte lätt att uppfinna hjulet på nytt. Sedan tycker jag det finns en positiv sida av det också, nämligen att genren fortfarande finns kvar som en subkultur på grund av att den inte utvecklas. Tittar du på techno/house som också var subkulturer i slutet på 80-talet så har dessa genrer utvecklas till att vara ”absolut mainstream”.

Det händer dock att det dyker upp nya artister som jag tycker tillför något nytt till genren och pratar vi svenska artister kan jag nämna Spark och Wulfband samt årets nykomling på Bodyfest, The Operating Tracks, som ska bli väldigt spännande att se. Med det sagt så finns det ju stora artister som lånar friskt från EBM utan att de faller helt innanför genren. Franska akter som The Hacker och Gesaffelstein är väldigt influerade av EBM även om de mer tillhör technoscenen. Svenska Robyn har även hon knyckt från EBM på sina Body Talk-plattor.

Jag kan tillägga att det börjar dyka upp en del EBM-akter med kvinnliga frontfigurer och det har det verkligen inte varit gott om historiskt. Youth Code från L.A. har spelat här ett par gånger och de är fruktansvärt bra live. På lördag gästsjunger Rein med The Operating Tracks. Hon är i ett väldigt tidigt skede av sin karriär men jag hoppas verkligen hon hänger i. Så är det någonstans genren ska utmanas och utvecklas så är det här. Kvinnliga artister inom EBM har alla möjligheter att sätta avtryck.

Något annat du vill berätta inför lördagens fest?
Nalen öppnar klockan 17 på lördag och sedan är det full fart fram till 02. Biljetter finns att köpa via Tickster eller direkt i dörren men då bör man komma hyfsat tidigt skulle jag tippa.

Foto: Patrik Lark (Darklark)
Foto: Patrik Lark (Darklark)

Här festar de riktiga klubbrävarna

René Disteli Hedemyr och Anders Müller Foto: Lelle Stenberg
René Disteli Hedemyr och Anders Müller Foto: Lelle Stenberg

Klubben Soul Train startade 2010 med syfte att vara en plats för de människor som under discoeran lade grunden till Stockholms moderna klubbliv – men även för de yngre som älskar den klassiska dansmusiken. Jag tog ett snack med medgrundaren René Disteli Hedemyr om klubben, den kommande Soul Train-kryssningen och om klubbens roll i dagens moderna klubbklimat.

Hur skulle du beskriva Soul Train-konceptet?
– Soul Train är för dem som älskar att dansa, speciellt till musik från 70-90 talet och med soul i rötterna. Stämningen är alltid total glädje och vår publik är bland den mest dansanta man kan hitta. Soul Train står för glädje, hög kvalitet och hos oss är gästen alltid i fokus. Anders Müller och jag som kom på konceptet 2009 är även dj’s tillsammans och vi spelar back to back vid varje klubbtillfälle.

Du har verkat länge inom klubbscenen och varit med om att lägga grunden till dagens utelivskultur. Tycker du att dagens unga klubbesökare bör känna till mer av historiken bakom huvudstanden klubbliv?
– Som sagt, jag har varit med sedan -72 och hunnit starta ett antal bra ställen i Stockholm, förutom SweMix som lade grunden för den svenska dj/klubbmusik-vågen. När jag startade var disco och dåtidens klubbliv något som motarbetades av flera myndigheter och flera av dåtidens diskotek/klubbägare banade väg och bröt mark för att vi idag har den klubbkultur som finns i Stockholm. Jämfört med många andra städer i Sverige så har Stockholm ett rikt utbud oavsett musiksmak, och Soul Train har dragit sitt strå till stacken genom att erbjuda ett ställe för oss som är sugna på att dansa trots att vi passerat ungdomens ljuva tid och nu lever i vår bästa tid. Hoppas att dagens klubbkids får samma möjlighet att ”parta” när de når vår ålder.

Den 3 oktober anordnar ni er sjätte Soul Train-kryssning. Vad kan publiken förvänta sig?
– Den sjätte kryssningen blir som de fem tidigare, en resa fylld av musik och dans, och där fokus ligger på glädje. Vi bygger om Däck 10 till Östersjöns största dansgolv där vi tar ombord cirka två ton extra ljud och ljus. På både utresan och hemresan är det musik och dans. Förutom det så är det skaldjursfestival ombord med massor av hummer, ostron och annat gott. Våra kryssningar har en fantastisk stämning och alla våra resor har varit utsålda.

Hur ser framtiden ut för Soul Train?
– Soul Train är inne på sitt sjätte år och vi har öppet varje fredag på Café Opera, däremellan har vi cirka fyra kryssningar om året och ibland några utlandsresor. Soul Train After Work är idag en av Stockholms största succéer och vi kommer att fortsätta så länge vår publik orkar dansa.

Historien bakom Soul Train
Soul Trains dj’s och grundare, Anders Müller och René Disteli Hedemyr, började spela skivor när discon föddes runt 1973-74, då som väldigt unga tonåringar på Stockholms ungdomsgårdar och skolfester. René fick 1975 sin chans att ta sig in i klubblivet i city via klubben Fasching och 1976 fick Anders chansen att spela som uppvärmare på klassiska Big Brother åt legendaren Sidney. Sensommaren 1978 körde två VW-bubblor upp på Sturegatan 10-12 och ur klev Anders och René ur varsin bil. De kände igen varandra från den ikoniska skivbutiken Wolfies på Gamla Brogatan.

– Jag börjar här ikväll, sa René och pekade på skylten där det stod Tramps.
– Jag börjar här, sa Anders och pekade på Phonograph-skylten, vägg i vägg.

Från den dagen har dom varit vänner och delat musikintresset och känslan för att ha ett fullt dansgolv.

Höstlyssning: Lär dig allt om Stockholms technohistoria

Nu när regnet faller över huvudstaden har du en perfekt möjlighet att sjunka ner i soffan och lyssna på två intervjuer som ger en bra inblick i Stockholms (och Sveriges) technohistoria. Det handlar om timmeslånga samtal med Adam BeyerJesper Dahlbäck och Joel Mull – tre pionjärer som sedan 90-talet varit med om att bygga upp det svenska technosoundet.

Det är sajten Resident Advisor som sedan 2010 släpper podcastserien RA Exchange där de intervjuar de producenter, dj’s och skivbolagsägare som tillsammans formar det elektroniska musiklandskapet.

Intervjun med Adam Beyer är från 2014, Jesper Dahlbäck från 2015 och Joel Mull från 2011.

PhotoGrid_1442387032622
Jesper Dahlbäck, Joel Mull och Adam Beyer

Celezte avslutar med stor fest

Celezte är ett av årets hetaste nytillskott på huvudstadens klubbscen. I slutet av maj slog de upp portarna till innergården på det gamla Riksarkivet på Riddarholmen och har under sommaren levererat högklassig och nyskapande underhållning. Med hjälp av modiga bokningar, brett musikutbud, spännande happenings och fräscha idéer som till exempel bussar till nattbad, modevisningar och lerbrottning har de gjort avtryck i sommarstockholm.

Till helgen vankas det säsongsavslutning för klubben, och det ser ut att bli en avslutningspartaj att minnas. Helgen till ära kommer det Gamla Riksarkivet att öppnas upp så att besökarna kan se vad det anrika huset har att erbjuda. När det gäller musikunderhållningen har Celezte fått stöd av Popaganda-festivalen och presenterar namn som Maluca, Cherrie, Madi Banja, Lorentz (dj-spelning) och många fler. Dessutom utlovas hemliga gäster av hög kaliber under helgen.

Vendela Lundberg är ett av namnen bakom Celezte, och jag passade på att byta några ord med henne.

Vad minns du starkast från sommaren med Celezte?
Det är så mycket, för att vara ärlig är hela sommaren lite blurrig, det har hänt nästan för mycket varje kväll på Celezte för att minnas det som kanske är viktigast känns det som. Men om jag skulle göra en minnes-moodboard över den här sommaren på Celezte skulle den innehålla: det kvävda jublet varje gång rökmaskinen går på, bh-dans i grottan, ständig torka på cigg på gården, sjuka performances, bakgrundsdansare på r&b-karaoken, så himla fina filmvisningar och en allmän känsla av att vi har så sinnesstört duktiga dj’s i Stockholm. Sedan kommer jag aldrig glömma den gången det var kaviar på hela golvet i grottan heller.

Hur känns det inför avslutningshelgen?
Sorgligt. Lite som att man har åkt på kollo över sommaren och fått nya kompisar och nu måste hem till sin dumma, trista skola. Men det känns också extremt kul och pirrigt, jag tror att det här kommer att bli vår bästa helg ever, vi har liksom för mycket exalterade känslor investerade i den för att det inte ska bli bra.

Några dj’s eller akter du ser extra mycket fram emot?
Jag ser fram emot Maluca väldigt mycket, hon är sådär snygg och cool att man blir lite nervös. Tror att hennes konsert kommer bli magisk, speciellt eftersom Cherrie spelar innan. Men sedan så längtar jag efter alla våra residents som har spelat i sommar, som till exempel Dj Clea, Jin Mustafa, DATE och Ladies Love Hiphop. Den akt jag längtar minst efter är om resten av mina kollegors önskan går igenom och vi alla sex spelar back-to-back. Men det är bara för jag vill bespara alla från att uppleva mina amatörskills.

Det har talats om hemliga gäster. Kan du avslöja något om vilka de kan tänkas vara?
Jag kan säga så här: det är två olika, internationella gäster. A-list! En kommer att köra på gården och en på övervåningen. Båda kommer ge en mindervärdeskomplex – in a good way! Och vi är väldigt hedrade att de vill komma till Celezte.

Och så frågan alla ställer sig. Vad händer i det Gamla Riksarkivet framöver?
Vad jag vet, så är inget klart. Om jag fick önska, så skulle man använda lokalerna till lite spridda, olika klubbar vid lite speciella tillfällen i höst, innan man har kommit på hur stället kan fungera andra säsonger än sommaren.

Vill du hålla ett litet tacktal så här efter premiärsäsongen?
Jag vill mest tacka de jag har jobbat med: Amelie Dahlbäck, Noah Gibson, Tora Bolin, George Chamoun och Sofia Neves, vi har haft så sjukt roligt ihop. Alla vi sex är väldigt olika, ingen av oss är samma ”typ” och jag tror att det är det som har gjort Celezte till en plats som har kunnat ha en inte allt för homogen publik, vi har kunnat blanda genrer utan att det har blivit konstigt och framför allt har vi inte haft en inte allt för straight publik, vilket i mina ögon är ett nice uppsving för Stockholms sommarliv.

PhotoGrid_1440674793026
Övre bilden: Amelie Dahlbäck, Vendela Lundberg och Tora Bolin från Celezte. Undre bilden: Celezte. Foto undre bilden: Frank Nordenberg

Mosquito och Thomas Gylling festar på trottoaren

Thomas Gylling fortsätter att sätta färg på huvudstaden med sitt Mosquito-koncept. Nu på torsdag, den 27 augusti, står han som värd för ”Sveriges första sidewalk party” på Strandvägen. Festen äger rum på på trottoaren utanför restaurang Strandvägen 1 som ligger ett stenkast från Dramaten, och för musiken står Gylling själv tillsammans med Caroline Kippshu och Syster Sol.

– Sommarvarm trottoar och kontinental stämning med Mojitos by the sea. Jag, Kippshu och Syster Sol planerar skaka en cocktail till rätt styrka och smak för Nordens venedig och se till att Strandvägen aldrig mer blir sig likt, säger Thomas Gylling när jag frågar vad man kan förvänta sig av kvällen.

Festligheterna pågår mellan 17-22 och åldergränsen är 23 år. Fri entré!

gylling

Monday Bar går till sjöss

Monday Bar grundades redan 1992 som en veckoklubb med fokus på house och techno. Idag är konceptet bredare och inkluderar de flesta former av elektronisk klubbmusik – från techno till trance och hårdare stilar. Sedan 2002 har Monday Bar gjort sig kända för sina klubbkryssningar som har blivit omtalade långt utanför Sveriges gränser.

Den 28 augusti är det dags för den 46:e kryssningen då Monday Bar Summer Cruise 2015 kastar loss från Värtahamnen i Stockholm med destination Tallinn. Jag tog ett snack med medgrundaren Staffan Ridelberg för att ställa några frågor om denna kryssning i synnerhet, och konceptet i allmänhet.

Vad kan klubbfolket förvänta sig av kryssning nummer 46 i ordningen?
Proppfull 2-dagars minifestival på kryssningsbåt till Tallinn med 40 dj’s varav hälften influgna. Trance, techno, house, psy, prog, hardstyle och hardcore med den legendariska Monday Bar family-känslan. Är vädret fint – vilket det ser ut att bli, kör vi dessutom tolv timmars fest på soldäck på lördag. Det brukar bli fantastiskt!

Några dj’s du personligen ser fram emot lite extra?
Personligen är jag väldigt svag för Simon Patterson som blandar hejvilt i gränslandet mellan trance, psy, prog och techno. Svenske house-dj’n Mikael Weermets från Göteborg ska bli kul att höra också. Men vi har också många nya namn som aldrig spelat hos oss förut.

Vad tror du det är som gör era kryssningar så populära?
Det är nog för att det är ett unikt koncept, även internationellt. Och i ett land där den rätt trista normen är att alla helst ska gå och lägga sig vid midnatt så är det rätt befriande med ett festkoncept där både dansgolv och barer är öppna till 08 på morgonen. Plus att vi har en fantastisk samhörighetskänsla. Kolla bara under hashtaggen #mondaybarfamily.

Har du några allmäna tankar om klubbklimatet i Stockholm just nu?
Det har aldrig hänt så mycket på klubbfronten som nu, med stora bokningar och fester i princip varje helg. Men det betyder också en viss överetablering vilket betyder att publiken inte räcker åt alla. Tyvärr har vi sett att detta i vissa fall lett till allt för stora risktagningar med i vissa fall inställda event och konkurser till följd. Det gör både arrangörer och publik ängsligare vilket knappast är bra för scenen.

PhotoGrid_1440346457873
Foto: Camilla Cam / Berre Andersson

Stockholmsartisten om samarbetet med Giorgio Moroder

11855576_10153215808124811_177816760_n 29-åriga artisten och låtskrivaren Marlene från Gröndal i Stockholm är fortfarande något av en doldis för de flesta. Många har missat det faktum att hon står bakom ett av spåren på legendaren Giorgio Moroders senaste album Déjà Vu – ett album som nått stora framgångar och bland annat toppat Billboards Dance/Electronic-lista.

Jag tog ett snack med Marlene om samarbetet med discolegendaren Moroder och om den kommande Dans Dakar-festivalen där vi får se de två tillsammans på scen.

Det är säkert mycket klubbfolk som inte känner till dig. Berätta lite om vem du är och vad du gör.
Jag är artist och låtskrivare. Har skrivit musik i fem år och släppte min första EP Indian Summer i maj förra året och skriver just nu färdigt min andra EP. Ni kan också ha hört mig i låten För Evigt med Silvana Imam till exempel.

Hur kom det sig att det blev ett samarbete mellan dig och Giorgio Moroder?
Han signade sitt album på Sony Music här i Sverige och fick där höra en demoversion av min låt I do this for you som han älskade och ville ha med på sitt album. Sony hörde av sig till mig och undrade om han fick testa att göra en version av låten, och det fick han såklart!

Hur gick samarbetet till rent praktiskt?
Många musiksamarbeten sker ju över nätet idag, och eftersom jag redan hade släppt låten själv på min EP så hade jag alla filer klara, så jag mejlade bara över allt till honom så att han kunde använda det han ville till sin egna version. Mitt jobb var ju redan gjort, låten var färdigskriven och inspelad, så jag satt mest hemma och uppdaterade mejlen i väntan på att få höra vad han gjort med låten!

Är du nöjd med slutresultatet?
Ja, absolut! Jag tycker att man hör att det är en Marlene-låt som blivit Moroderized.

Hur kändes det att arbeta med en legendar som Moroder?
Jävligt mäktigt!

Du träffade honom vid ett besök i Stockholm i våras. Hur var det?
Han är 75 år gammal, har toppat listor och jobbat med världsstjärnor och är som sagt en legendar. Han behöver liksom inte bevisa sig nåt mer och det märktes. Han tog sig tid att berömma mig och intresserade sig verkligen för mig och min musik. Det var fint! Vi tog en bild ihop vid pianot som vi båda postade på Instagram!

https://www.youtube.com/watch?v=dYN5P6plI_4

Dear David ökar takten och går på djupet

s_140727_Ushuaia_Avicii_BR_036

David Sjödin, 31, blev känd för Stockholmspubliken som ena halvan av houseduon Darwin & Backwall. Han gick sedan vidare som soloartist under namnet Dear David och släppte under sommaren 2014 sin debutsingel I’ve been waiting. Nu, ett år senare, är han tillbaka med uppföljaren Hypnotized. Dessutom står han bakom klubben Oh Dear på Público.

Jag ringde upp David för att prata om den nya singeln, hans klubb och om hans framtidsplaner.

Berätta om det nya singelsläppet.
Jag började göra Hypnotized ungefär samtidigt som jag släppte min förra singel. Idag har mitt sound utvecklats och blivit ännu lite djupare, men jag gillar låten för mycket för att inte släppa den och nu känns det jättekul att den är ute! Den premiärspelades av Pete Tong på BBC Radio 1 vilket är skoj!

Hur har din stil förändrats?
Den förändras hela tiden. Det vi gjorde med Darwin & Backwall betraktar jag som gjort. Jag uppskattar dock alltid en bredd, och idag skulle jag säga att jag kan röra mig fritt mellan somrig deep house och techno.

Har du några nya produktioner som väntar att släppas?
Absolut, jag har redan flera låtar klara. Det gick ju ett år mellan min första och andra singel, men nu kommer det rulla på lite fortare. Musiken kommer att bli lite djupare med mindre vocals och jag kommer troligen att släppa låtarna på lite olika etiketter.

Berätta om din sommarklubb ”Oh dear” på Público.
Det är en klubb som går helt i linje med min musikaliska bredd, vilket också är lite av tanken. Jag spelar ofta i sex timmar och då finns möjlighet att spela allt från melodisk deep house till snällare technospår. Då och då bjuder jag även in gäster.

Är han Stockholms nya housestjärna?

Hellberg6_result

Kungsholmsbon Jonathan Hellberg, 20,  är fortfarande något av en doldis på hemmaplan, men internationellt gör hans melodidrivna housemusik succé. Nyligen släppte han sin debut-EP This Is Me på det kanadensiska  skivbolaget Monstercat. EPn innhåller bland annat det internationellt hyllade spåret The Girl med sång av den amerikanska sångerskan och skådespelerskan Cozi Zuehlsdorff.

Jag tog ett snack Jonathan om EP-släppet, hans musik i allmänhet och om hans inspirationskälla Stockholm.

Du släppte nyligen EPn This Is Me. Berätta lite om den, och hur den har tagit emot?
Det är mitt första stora projekt, innan det har det bara varit singlar som det ofta är i dansmusikbranschen . Jag har ofta känt mig rätt vilsen som musikproducent – jag har aldrig riktigt känt att jag har vetat vad som gör mina låtar speciella eller vad just mitt sound är. Det har ofta sett ut så att jag till exempel lyssnat på en låt som en annan producent gjort och blivit fett inspirerad och gjort en låt som liknar den. Det suger att känna att man inte sticker ut för fem öre. Under den tiden jag jobbade på materialet för EPn så bestämde jag mig för att på riktigt pröva något nytt, att ta mig tiden att experimentera och att börja leta inspiration utanför housen. This Is Me EPn handlar om att äntligen hitta vad mitt egna sound är.

Vad händer just nu musikmässigt?
Massor av ny musik! Jag jobbar på hur mycket grejer som helst just nu vilket är superkul! Har några remixer som kommer ut snart också! Dessutom släppte jag precis en fet remix-EP med grymma remixer av The Girl. Bland annat en som är gjord av en kompis till mig och en riktigt duktig svensk up-and-comer som heter Anevo, kolla in det!

Hur skulle du beskriva din stil?
Jag skulle säga att min stil är glad och poppig, såklart housigt men jag försöker att mixa in olika genrer och göra det mer intressant än mycket av det som släpps av de andra i scenen.

Du är även dj. Vad har du för framtidsplaner för skivspelandet, och kommer vi få se dig spela i Stockholm snart?
Det beror helt på musiken faktiskt, för mig kommer alltid musikskapandet först. Jag älskar att DJa, men det känns som att det är musiken jag vill ska vara det centrala.

Om vi lämnar musiken en stund. Vad har du för smultronställen i Stockholm?
Jag flyttade precis till Kungsholmen tillsammans med min flickvän, så jag har snabbt blivit tokkär i det området – har varit där alldeles för lite i mina år. Stockholm i allmänhet för är en stor inspirationskälla för mig, speciellt på natten.

Vad ska du göra i sommar?
Jobba! Kommer nästan inte göra något förutom att vara i studion. Supertaggad!